RONYA NORBERG -

heje

Hej alla! Just nu så sitter jag och Alex och väntar på att börja gå mot bussen.
Ville som bara säga hej och önska alla  en fin kväll!

Lite babbel.

 
Hej alla fina! Idag är det Onsdag, och tidigare idag så åkte jag och min kära mor till min psykolog där han berättade lite om ångest och så vidare. Det var första mötet med honom, så vi fick planera in en ny tid då vi ska träffas och prata yttligare. Jag har aldrig känt mig bekväm med att sitta hos psykologer och prata öppet om mina känslor. Jag kan skriva ut mina känslor och prata om dem inom familjen, men att ha en främmande person sittandes framför mig och vänta på att jag ska prata känns väldigt obekvämt. Jag blir alltid tillbakadragen och verkar otroligt blyg för jag vet aldrig vad jag ska svara så det slutar oftast med att jag säger "jag vet inte" och ler lite awkwardly. Men jag ska tillbaka dit om cirka 2 veckor, så jag får ju se hur det känns då igen. Och min mamma ska även följa mig då också, eftersom jag somsagt aldrig vet vad jag ska säga, så hon brukar alltid hoppa in och berätta hur jag mår och känner om saker, då det väl tar stopp för mig. Jag är otroligt glad och tacksam att min mamma finns här för mig och är villig att vara så hjälpsam och insatt som hon faktiskt är.
 
Men nu till annat! Jag har nämligen senaste veckorna tänkt mycket om mitt eget kön (alltså könet emellan öronen), och insett mycket att jag egentligen psykiskt inte är så kallad "tjej". Jag känner mig som ett mellanting, eller kortsagt så känner jag mig som att jag inte har något speciellt kön. Har flertal gånger undermedvetet pressat mig själv till att se väldigt feminin ut fastän jag i mig inte känt mig sånn. Att se ut på ett visst vis eller betee mig på ett visst sätt. Vid 15års ålder så ville jag t.ex bli strippa, för jag hade pressat mig så hårt att jag trodde jag ville se ut på det sättet och betee mig så för det verkade feminint att vara strippa. Och eftersom jag är född med kvinnligt kön och utseende allmänt så trodde jag att jag också skulle betee mig feminint utåt, just för att jag är ju född som tjej och tjejer ses till stor del som sexobjekt. Nu vet jag inte om ni riktigt förstår hur jag menar, men det spelar ingen roll för jag är inge vidare på att förklara saker ändå så haha.
Men ja.. jag ser mig själv som intergender, för det är så jag själv känner. Jag tvingar ingen att måsta förstå eller tycka om min situation, ville bara få ut detta. Jag trivs med mitt underliv och känner att det är mitt och det tillhör mig, men brösten känner jag inte så om. Jag hatar att ha ur-ringade tröjor just för att då blir det cleavage och det trivs jag inte alls med. Det blir obekvämt och det är inte alls jag. Tur nog så har jag inga stora bröst som är superjobbiga och ivägen och syns helatiden, så jag kan lätt känna mig bekväm genom att dra på mig en tshirt så ingenting direkt syns. Vet än inte om det är så att jag vill ha bort brösten helt eller om det bara är ur-ringingen och att dem syns som jag stör mig på.
 
 
OH WELL tack till er som orkade att läsa all text, ha en fin kväll KRAMIS.
 

Lite text..

Godmorgon alla kära bloggläsare! Här sitter jag uppe med tuppen och har nyss käkat lite FOODS.
Tänkte kort och gott bara ta upp lite saker som hänt på senaste tiden och så vidare!

Kan börja det hela med att berätta att jag längre inte jobbar på Volvo som städerska. I förrgår så fixade jag ett sjukintyg som ska lämnas in till jobbet snarast, om att jag inte kommer att komma tillbaka och jobba mer. Och det är pågrund av all ångest jag fightats med under alla månader jag varit där, och hur jag blev behandlad. Jag jobbade 7 - 4, och det kunde gå en hel dag utan att jag ens öppnade munnen. Vid vissa tillfällen så glömde jag hur min röst lät. Jag hade ingen på jobbet som jag kunde prata med, och hela miljön var så himla negativ. Jag har blivit tillkallad elaka saker, förföljd, utfryst, blivit pratad om bakom ryggen, hamnat i bråk, m.m. Sedan nu mot slutet så fick min chef sparken, så den enda "behagligheten" jag hade försvann, och dom ändrade om precis allting, och då slutade jag åka dit. Det blev för mycket.. fastän jag fick ännu mer ångest för jag inte åkte dit. Under alla dessa månader så hade jag ångest dygnet runt. Hade ångest på morgonen för jag skulle till jobbet, och hade ständig ångest under hela arbetsdagarna, och när jag väl kom hem, för jag visste jag skulle måsta gå igenom exakt samma dagen efter. Samma när det blev helg.. för då tänkte jag bara "fan.. det är fredag nu.. och snart är det måndag igen" och sen hade man ångest hela helgen för det var det enda man oroade sig över helatiden. En ond cirkel blev det. Nu så har jag ju dessutom en form av social fobi - vilket gör att varje social situation känns som en katastrof. Blir svettig, vill svimma, skakig, nervös, ja allt det. Men helvetet pågick i flera månader, tills nu. Nu så blir jag dock utan pengar ett tag framöver och får andra problem pågrund av det.. men så är det bara. Så det får bli att jag söker nytt arbete och att det förhoppningsvis funkar tusen gånger bättre än hur det var på Volvo. Och jo, visst, det finns snälla typer på Volvo som man gjorde en vana att hälsa på då man sågs, men det finns också väldigt många människor där som tror dom är så mycket bättre än du och dom döljer det inte heller. Volvo är inget ställe för mig om man nu ska korta ner hela texten!

Och nu när jag för en gångs skull på riktigt känner att jag kan fokusera mer på mig själv, så har jag börjat ta tag i mina problem. Har t.ex börjat ta medicin mot ångest och ska i veckan gå på tand-regleringen för att kolla om jag senare ska operera käken (har underbett), och jag har fått tid hos psykolog ang. ångest osv. Jag och Alexander har också fått vara med varandra mer och bara umgåtts och fått vara kära utan att jag kännt av lika mycket ångest. Känns bra att kunna fokusera på bara han och jag lite♥. Och fokusera på min älskade familj!
Men förhoppningsvis så kommer allting att lösa sig tillslut!

Jag hoppas ni får en fin dag!
Ursäktar för den långa texten, var tänkt den skulle bli an aning kortare. KRAMIS.
 
 
 
 

PIGGIES!!

Jag och Alexander har köpt marsvin, och Viking (svarta) är min, och Pussel (sköldpaddsfärgade) är hans! Dom är båda flickor och bor tillsammans!
Dock blir Viking lite mobbad utav Pussel, men vi har märkt att dom alltid blir så glada av att vara hos varandra och känner sig ensamma då dom är ifrån varandra, så vi låter dom bo ihop än sålänge.
Vi åkte buss till Skellefteå (2 timmar bort) för att hämta upp flickorna från deras förra ägare, och sedan åkte vi direkt hem med dom igen.

Pussel är född 20e Juli 2012, och Viking 4e Februari 2013.
Här har ni bilder på skruttarna:
 
♥ ♥ ♥
 När vi såg annonsen om dem på blocket så föll Alex för Pussel, och jag föll direkt för Viking.
Viking luktar så himlarns gott så jag kan aldrig sluta sitta och snusa på henne! Brukar sitta med henne i famnen och borra in näsan i hennes lurviga päls! :3 LUKTA GOTTT