RONYA NORBERG -

Alkohol.

 
Nu, mina kära vänner, så kommer jag officiellt ut som nykterist. Woho!
Har gått flera år som jag satt mig själv på "prov", och känna hur illa det egentligen är. Har tagit mig tid att göra detta val, men det måste göras. 
Senaste gången jag drack var för ett år sedan, och det slutade i spyor och illamående. Att halsa alkohol är något jag mer än gärna gjorde när jag var erbjuden. Har aldrig kunnat begränsa mig själv och säga stopp, utan har halsat och halsat tills jag inte kunnat ställa mig upp och gå och tills all känsel försvunnit. Jag är en människa som absolut inte tål alkohol, och blir berusad oerhört fort av ingenting. Men det stoppade inte mig från att halsa allt jag hade tillgång till. Måste erkänna att anledningen till detta beteende ofta var för att domna av känslor.. och helt enkelt så kunde jag inte sluta dricka. Vet inte hur jag ska kunna förklara. Öppnade jag en cider så drack jag den fort tills den var slut, tog en till och drack upp, och lite så. Vid ett tillfälle så drack jag någon cider tillsammans med kanske 10 shots, och då mådde jag inte bra kan jag säga. Började känna att cider inte var starkt nog, så jag drack gärna helst sprit när det fanns. Det är något jag idag ser som en erfarenhet jag lärt mig något av; att aldrig röra alkohol igen.
Att kalla mig själv för nykter alkoholist kanske är att ta i eftersom jag är så ung, men jag kan fortfarande idag känna av suget, och det är så grymt svårt att bli av med det för det är egentligen omöjligt. Är uppväxt med alkohol i min omgivning, och jag antar att det var det som fick mig att prova det. Var ung och dum. Blev erbjuden en gång, tyckte det var ok, och sedan var jag fast. Och för att vara noggrann så vill jag bara säga att jag aldrig druckit konstant och regelbundet. Jag drack faktiskt väldigt sällan, men då jag fått alkohol så stupade det neråt. Den period jag drack som allra mest så var jag 16.. ganska tragiskt om man tänker på det. Men det blir inge mer alkohol för min del! I dagens samhälle så slutar alkoholen sakta att jämföras som en drog.. vilket det är. Beroende börjar som sagt vid första klunken. Och jag tycker fler borde inse hur illa det kan gå, vare sig man dricker varje dag, varje helg eller bara en gång i månaden.
 
Ville bara skriva av mig och dela med mig utav mina erfarenheter.
Var försiktiga med alkoholen, och ta hand om er! Lämnar det så här, ha det gött.
 
16-åriga lilla jag.
 
 
 

Tjenare.

I mina webcambilder så ser jag alltid ut att ha mörka ögon. Önskar jag hade det! Hade varit noice med bruna ögon faktiskt. Men nog om det! 

Som jag tagit upp i tidigare inlägg så har jag nu börjat praktisera på ett jättebra ställe, där det är trevligt folk och roliga uppgifter faktiskt! Vill inte gå in på alltför mycket detaljer om vilket ställe det är, osv. Lite privatliv ska man väll få ha!
Skönt att börja få in rutiner om dagarna nu när man måste upp och ta buss en viss tid på morgonen, och så. Innan så höll jag knappt ordning på vilken dag det var och dygnsrytmen var kaos. Gjorde absolut ingenting om dagarna förutom att sova och sitta vid datorn, och tro mig det var förjävligt. Dagarna flöt ihop och en hel vecka kunde gå utan att jag gjorde ett piss. Snacka om slöseri med tid. Men nu ska jag ta igen all den tiden och jobba gärnet HO!
 
Bortsett från praktikprat så var jag nyligen på bio med lillsyrran och såg Annabelle. Jävlar i helvete så äcklig film. Varnar er jumpscare-rädda. Jumpscares i sinnet. Och redan idag så såg jag Bamse på bio med storasyster och lillebror haha. Åh så söt film. Jag var nästan den enda som fnissade åt det roliga lolll. 

 
 

W.I.P

Ugh hann inte rita klart. Ska upp på praktik imorgon så måste gå och sova för att orka.
Blir att rita klart denna senare!

Green Tint.

 

"I'll be in your heart, Littlefoot."

 


 

Könsidentitet.

 
Ugh om jag fick bestämma så skulle jag ha fötts till man. Skulle jag en dag vakna upp med en mans kropp så skulle jag bli så jävla lycklig. Aldrig kännt mig som en typisk "kvinna", utan snarare ett mellanting. Visst finns det vissa stunder då det känns helt ok, eller att jag inte bryr mig, om att jag har kurvor.

Men mestadels så sitter jag och önskar att jag hade en mans kropp; där höfterna, rumpan och brösten inte skulle existera. Även rösten skulle jag vilja ha. En såndär mörkare bas-röst. Tycker min röst är så jäkla ljus så ibland skäms jag över att öppna munnen för att jag inte är min röst.. om man förstår hur jag menar. När jag pratar så låter jag utåt som en typisk tjej, som vilken tjej somhelst. Men i mitt huvud och i mig själv så låter jag helt annorlunda. Så när jag öppnar munnen så blir det ett pipljud jämfört med hur det hade låtit om jag lät som jag gör inombords. 

Har alltid i "hemlighet" fantiserat mig en värld där jag vore en man. Hur jag skulle se ut, betee mig, hur annorlunda allting hade varit, osv. Och varje gång blir jag så jäkla besviken för jag inser hur jag är just nu, jämfört med hur jag egentligen vill se ut och vara. Jag vill ju liksom kunna visa samma sida av mig själv utåt som jag känner mig inombords.
Det lite roliga är att så som jag gärna klär mig, och VILL klä mig; inte matchar inte med hur jag som person egentligen är. Låter ganska knäppt va? För mig känns det väldigt knäppt iallafall. Att jag klär mig i till exempel tights, och trivs med det, MEN egentligen skulle vilja klä mig annorlunda. Förvirrande as fuck. Kan kanske bero på att dom kläder jag så jävla gärna istället hade velat ha på mig, inte "matchar" min kvinnokropp. Hade jag till exempel inte haft lika breda höfter som jag har nu, eller om min rumpa vore mindre, så hade jag mer än gärna haft på mig jeans som är lite pösigare. Men nu när jag är så kurvig.. uh nej det ser bara fel ut i mina ögon, och passar inte i det. För stor rumpa, för stora höfter. Ser alltför kvinnligt ut för att jag ska trivas i det. Därför klär jag mig gärna i tights och något långt och pösigare över, så inte formerna syns lika mycket.
Och en sista sak som jag tänkt på, är att jag sällan vill att andra tar kort på mig. Just av det skälet att den personen på bilden inte kommer att vara jag. Detta är något just nyligen precis insett. Jag ser aldrig mig själv på bilder där andra har tagit bilderna. Alltid kännt så här om detta. Tyvärr så vill alltid min familj ta kort, och tvingar med mig i bilderna osv. Men om jag sen kollar på bilderna dom tar på mig, så känner jag inte igen mig själv alls. Jag ser mig inte som personen på bilden. Det har absolut ingenting med hur mitt hår ser ut på bilden, hur jag sitter, osv. Utan det har med hela mig att göra som person.


Oh well, vet ej vart jag ville komma med detta.. men tack till er som läst.
Nu vet ni lite mer om mig haha!

 


TON

 
Har inga ord för hur mycket jag älskar denna karl och denna musik. 
 

Mammas.

Var inne i förrådet och tittade, och hittade min mammas gamla V.I.P pass och autografer i en låda. Lappar skrivna till henne av bland annat Udo Dirkschneider, Uli Jon Roth, Phil Campbell, osv. Kul att kolla igenom allt som alla skrivit, alla signaturer m.m! Är riktigt avundsjuk på min mamma haha. Hon har fått tröjor av stora rocklegender (som är använda), umgåtts med dom, och allmänt bara haft/har sjukt häftiga kontakter.

Sedan för någon vecka sedan så fick jag reda på att en vän hon haft kände Peter Steele. Dör.
 
 

Update / Socialfobi

Häj. Tänkte kort bara berätta lite om vad som försegår i mitt liv för tillfället. Kollat mycket på Sons of Anarchy senaste tiden, och som jag beskrev i det tidigare inlägget så har min tandställnings-process påbörjat. Och imorgon ska jag åka på ett s.k "studiebesök" på en arbetsplats. Kanske ska börja jobba där, beroende på vad som sägs där imorgon osv. Exciting! Bortsett från allt det så hänger jag mycket hemma, är med mina djurisar varje dag och pussas på dom, handlar mat, skriver med vänner, går ibland på stan, är ute och promenerar/springer och styrketränar, osv. Har också börjat arbeta med min socialfobi, och saker börjar sakta kännas lite bättre. Efter att jag blev singel så blev mitt psyke sämre och gick nästan aldrig ut ur huset. Blev så dåligt så jag tillslut knappt vågade gå ensam till Ica. Men då tog jag mig själv i kragen och åkte och träffade min pappa (som jag inte hade träffat på över ett år), och sedan drog jag mig själv till en kurator och pratade ut om socialfobin. 

Har en lång väg att gå tills jag 100% kan känna mig säker bland folk och nya miljöer, men jag har kommit en bit på vägen. Tänkte kanske skriva ett långt inlägg om socialfobi och hur jag haft det, och ge lite tips för er som kanske läser som också lider av det. Skulle det vara något ni skulle vara intresserade av? 
 
Men tills vidare, ha det fint!
 

Nu börjas det.

Idag var jag iväg till tandläkaren, och fick 4 plastringar isatta emellan tänderna på vardera sida i överkäken. Till en början så kändes det inte så värst mycket, mer som om mat hade fastnat där emellan. Men nu flera timmar senare så trycker det rejält. Man känner hur det blivit ömt när man biter ihop. Ska ha detta i en vecka, sedan nästa Tisdag så kommer jag få rälls. Excitinggg.
 

Hedgehog.