RONYA NORBERG -

16 veckor efter operationen.

Röntgen-bild EFTER och FÖRE.
På "Före" bilden till höger så tryckte jag bak underkäken så mycket jag kunde, vid avslappnad käke så hade jag underbett. Undertänderna gled framför övertänderna. På "Efter" bilden till vänster så ser man mitt bett jag har idag, samt skruvarna och plattorna som håller fast min överkäke. All svullnad i mitt ansikte är borta, och har fått tillbaka all känsel i mitt ansikte. Angående skruvarna och plattorna så känner jag dem konstant då jag tar i mitt ansikte. Kan känna exakt vart plattorna sitter bara genom att peta på kinden, haha. Gör inte ont, men det känns obehagligt/halvont att dutta med fingrarna på huden över dem (t.ex att sminka sig med beautyblender). Sen får jag ibland att det sticker till i en nerv i näsan vilket gör lite ont men det försvinner efter 10 sekunder. Det enda stället jag inte har kvar känseln är tandköttet och i tändernas fäste, men det gör mig ingenting. Sen har inte vant mig vid mitt nya bett än trots att det gått 16 veckor! Slår nästan alltid i övertänderna i glaset då jag ska dricka, hahaha! Men eftersom jag inte riktigt har all känsel där så gör det inte ont, vilket är tur!
 

Operationen och Läkprocessen

 
Klockan 07:30 rullades jag in till operationssalen där min mamma följde med in och satt vid min sida när jag sövdes. Rickard väntade utanför på min mamma, sen väntade de tillsammans tills jag skulle rullas in på uppvakningen. Operationen tog cirka 3 timmar. Minns hur groggy jag på uppvaket, minns nästan ingenting just där. Men sen minns jag då jag rullats in till mitt rum och de två kirurger som opererat mig kom in i rummet för att titta till mig. Mamma och Rickard satt på vardera sida om mig. Sen efter att jag hunnit piggna till några timmar senare så åkte Rickard hem, men min mamma stannade tills kvällen. Sov en natt på lasarettet, och minns hur irriterad jag blev på att det kom sjuksköterskor varje 2 timmar och skulle fylla mig med antibiotika, morfin och allt de nu pumpade i mig, haha! Hade dessutom svårt att sova p.ga att jag inte var van sova på rygg sittandes. Blödde näsblod såfort jag rörde på mig typ, så hade ett hav att papper brevid mig. Var en kamp att försöka få i sig lite nyponsoppa/vatten via ett sugrör,  med andra ord så drack jag inte så mycket. Dagen därpå så kände jag mig febrig och yr, men trots det var jag uppe på benen. Vinglade runt och flåsade då jag skulle packa alla mina saker. Sen kom min mamma och vi träffade min kirurg, begav oss till röntgen, sen fick jag äntligen fara hem.
Då jag väl kommit hem så blev det sängläge i en hel vecka framför serien Jersey Shore och en massa rad filmer. Försökte umgås med min familj då jag väl var less att ligga i sängen men kunde varken skratta eller le, och då jag väl skrattade eller log så gjorde det så jäkla ont. Fick känna det dagen efter, haha. Och angående näsblod så rann det då jag reste mig upp ur sängen, åt mat, när jag gick runt, när jag vände mig i sängen. Konstant näsblod ungefär. Kunde ju inte gapa eller tugga då jag skulle äta, så fick använda mig av en stor spruta. Åt utspädd potatismos, yoghurt och glass. Och drack fruktsoppa, nyponsoppa och vatten. Tog starka smärtstillande varje morgon och varje kväll. Hade sjukt ont i ryggen varje dag av att ligga på rygg sittandes varje natt. Blev ofta att man vaknade tre gånger om natten pg.a ryggont men det var bara att förska lägga till sig och försöka somna om. Varje morgon och kväll så använde jag stark munskölj för att rengöra stygnen jag hade under min läpp. Gjorde svinigt ont! Duschade inte på en vecka just för jag inte orkade, min energi var på botten. Blev så sjukt nedstämd och ledsen av hur isolerad jag var från mina vänner och Rickard. Såg på snapchat hur dom festade, skrattade, hade kul, åt god mat. Jag kunde inte göra något av det, jag låg ensam i en källare och hade ont. Låg och tänkte att jag nästan ångrade operationen där och då, för hur mycket jag missade med vännerna och hur jobbigt allting var. Vecka två så började jag få tillbaka min energi så jag umgicks med min familj mer. Gick till och med en sväng på stan, helt otroligt. Svullnaden började sakta gå ner och jag provade att sminka mig trots att jag inte hade känsel i ansiktet, haha. Var less på att känna mig äcklig och ful så det var kul att sminka sig. I slutet på andra veckan så besökte jag och mamma min kirurg, och kirurgen tyckte allt såg jättefint ut samt så blev mina stygn under läppen borttagna. När tredje veckan rullade in så bestämde jag mig för att äntligen åka hem till Skellefteå. Var så himla skönt komma hem igen till mina marsvin och till Rickard. Började försiktigt tugga överkokt pasta, vilket var så himla gott efter att jag bara hade ätit potatismos i två veckor i princip. Men eftersom jag än inte kunde gapa ordentligt så var det kämpigt att lyckas få in pastan i munnen, haha! Vecka fyra så kände jag mig som en människa igen. Var fortfarande lite svullen i ansiktet men allt kändes inte så himla jobbigt längre. Min överkäke kändes som min egen äntligen, för innan så kändes det att den var lös och det var lite otäckt. 
Nu vet jag detta blev jätterörigt men det får det vara. Tog mig över en timme att skriva allt detta och försöka få med allt jag minns och hela min upplevselse, haha. Är överlycklig att jag genom gick operationen, trots alla motgångar och jobbiga dagar. Idag är mitt bett helt perfekt och jag skäms inte för mitt utseende längre. Kan tugga mat som en QUEEN och mina tänder är fina och raka. Jag har än tandställning, men den hoppas jag kommer ryka detta år!
 
Vill också skriva hur tacksam jag är för mina nära och kära som fanns där för mig, som kom med mat till mig eller hämtade vatten åt mig, och att dom lät mig vara ifred när jag behövde det men inte lät mig vara ensam alltför länge utan kom för att bara titta till mig då och då. ♥